Är det bättre att aldrig bli kär?

Har fått lust att kunna spola tillbaka och kunna släppa vissa känslor. Alltså vissa typer av olycklig kärlek. Den typen som du nästan skäms över och vet att den kommer aldrig sluta i något bra för även om ni till slut skulle bli ett par så skulle det förhållande krossa dig bit för bit. Varför då gå och släpa på dessa känslor? Jag har även funderat lite på ifall det någongång är okej att skada någon annan för att få en stund av lättnad, en stund då du kan andas igen? Detta har jag gjort för några år sedan.

Det var väldigt själviskt och jaq har haft mycket dåligt samvete över det. Fast egentligen så mår man inte dåligt över att såra den andra personen utan mer över ens eget dåliga samvete. Jag gjorde det för att jag var så desperat efter närhet och jag blev kär i någon som var helt fel. Jag bestämde mig sedan efter att sluta helt, det går inte att hålla på så! Sedan kom jullovet och jag mådde så jävla dåligt och personen jag tyckte om undrade om jag ville komma å hälsa på. Jag tvekade inte ens vad som helst för att få komma bort från livet som kvävde mig sakta men säkert. Vi träffades vid bussen och åkte sedan hem till hans kompis.

Vi satt och flörtade lite hela tiden. Sedan gick vi ut och han såg riktigt orolig och undrade vad som va fel. Han var allt jag behövde just då. Sedan kysste han mig och jag har nog aldrig kännt mig så svag. Jag skicka till en kompis bara för att försöka få mig att inte ha sex med honom. Jag försökte se hennes ansikte framför mig, hennes fina leende osv men inget hjälpte. Dagen efter så var det som om jag inte fanns..jag tror att detta var mitt livs svagaste ögonblick. För er som inte fattar hur jag kunde göra så säger jag bara att jag var i botten, jag tyckte så mycket om honom vi satt och flörtade i över sex timmar och han såg mig när ingen annan gjorde det. Det är ingen urssäkt egentligen och jag vet lika väl som de flesta andra att du råkar inte bara hamna i säng med någon. Det är som allt annat ett medvetet val och ibland så slinter man och gör något som man aldrig trodde att man skulle göra.

Om jag skulle vara i en situatiuon idag när tex min pojkvän skulle göra slut så skulle jag istället träffat någon annan för jag skulle inte utsätta mig för den enorma frestelsen som jag gjorde då. Att han tidigare hade sagt att det typ var slut med hans tjej hade naturligtvis sin betydelse. Dock så visste jag att dom hade ett ganska stormigt förhållande som gjorde att det var lite grått om när det var slut eller när dom var tillsamans.

Tillbaka till min huvudfråga.
Om jag skulle kunna vore det bättre om dessa känslor aldrig dök upp? Jag kan idag känna spår av dom. Om jag kunde få mitt hjärta tillbaka på noll. Vore jag samma jag idag om dom aldrig hade dykt upp? Min pojkvän jag har idag träffade jag lite pga det. Nej jag vill inte ha känslorna ogjorda jag vill inte att jag aldrig upplevde det jag upplevde. Det lärde mig en massa om mig själv och jag upplevde även stark attraktion som jag inte vill ha ogjort. Jag har funderat en hel del om varför jag blev kär i killen. Han var rolig, flörtig, han såg mig, han var spännande osv det finns många anledningar och säkert minst lika många till varför det var nog bra att det aldrig blev något mer. Det är bara så att ibland blir man kär i helt fel personer. Det är olika saker som gör att vi drar oss till faran som dom utstrålar och även den stora kärleken och passionen som ett liv med en sådan person kan ge.

Det jag gjorde var inte okej. Men just då var det de ända jag kunde göra för att klara av att gå upp nästa dag. Idag hade jag inte tyckt att en stunds lättnad är värd den enorma mängden av skuld som det ger med sig. Sedan funkar det aldrig att "bara ha sex" med någon du är kär i.......