I November 2009

laddningen var maxad

spänning total

hatet och förväntningarna låg som dimma över staden

i veckor hade vi laddat för denna dagen

detta var dagen som jag aldrig skuille glömma

stämnningen var enorm

jag kände hur ett stort glädjerus rann genom mig

känslan av gemenskap, kärlek och förväntan

jag bara log när jag såg mina vackra änglar

dom som kämpar för oss

dom som slåss för oss

dom som älskar oss något så enormt

men detta var inte deras dag

detta var inte vår dag

detta var råttornas och djävulens dag

detta var hatets dag

denna dag fick kärleken gå ett steg tillbaka

djäveln stal vårt guld och hånade oss

dom firade guldet på vår heliga mark

dom låste in våra vackra änglar

hatet jag kände för detta är starkare än något annat

inte för det förlorade guldet

inte för förlusten mot djävulen

utan att dom skrämde bort dom jag älskar mest

för detta kommer jag aldrig förlåta dom

för att jag inte fick siga hejdå

för att vi inte fick dela vår kärlek

för att det ända dom kan förmedla är hat

men en ängel var starkare en ängel lät sig inte skrämmas

en ängel fick visa sin kärlek

vi fick tacka vår skyttekung

vi fick visa vår kärlek i allt hat

vår blåvita kärlek kommer aldrig dö

vårt svartgula hat kommer bara växa sig starkare

det ända vi delar är kärleken till sporten

men hatet mot er är så mycket starkare

Gud måste vara blåvit efter det är tydligt att djävulen är svartgul

året 2009 är året då vi gick till seriefinal mot alla odds

när ingen annan trodde på oss så var vi som starkast

vi har inget att skämas för

till nästa år kommer bara kämpaglöden och kärleken var ännu starkare

nästa år kan inte ens djävulen stoppa oss