Är det fel om man låter sig själv bli beroende av någon annan?
Alltså inte fysiskt utan mer psykiskt....
Ska man kämpa på hur högt priset än är?
Vad gör man när man fått det man mest ville ha?
Hur får man ut mest av sitt liv?
En kompis frågade mig en gång för cirka ett och ett halvt år sedan vad jag trodde om mitt förhållande. Vad jag trodde om dess framtid. Den dagen så hoppades jag på att jag skulle få ut något bra av det att jag skulle få känna på hur det var att ha ett riktigt förhållande, med ömsesidig kärlek. Varken mer eller mindre.
Den dagen hade jag ingen aning om hur mycket mer jag skulle få. Jag vet nu varför de flesta söker kärleken, jag vet vad alla dessa människors dröm är. Jag vet det för att jag lever den just nu. Men dagen det tar slut så kommer jag känna det som att jag har grävt min egen grav för känslor på den nivån kan ha ett högt pris att betala.
Denna dag ser jag inget slut, denna dag ser jag bara glädje och ett liv utan dig har jag svårt att förstå hur jag kunde leva. Det kanske låter lite löjligt men det är sant sen om det gör mig svag eller inte skiter jag i. Men vad vet jag ja är ju förblindad av kärleken.
Tack å lov för det :)
You are my rock och my strength, you are the reason that i made it this far.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar